Ledig måndag

Dagis har stängt för planering idag vilket gör att jag och Estridh har en hel måndag för oss själva! Klockan är strax innan 14:00 och vi har redan hunnit äta frukost, duscha, veckohandlalagat storlunch + fem matlådor och varit på 4H gården! Jag tänkte slänga upp lite bilder därifrån nu under tiden Estridh sover middag... 

För hon älskar verkligen 4H-gården! Ibland har vi ramlat över en och annan ponnyridning där och då är hon helt såld. Hon älskar att kolla på djuren och deras ungar och självklart springa omkring i ladugården. Jag tror allt det bor en liten lantis i henne också! :) Bara man säger "Idag ska vi åka till 4H gården!" så skiner hon upp i hela ansiktet och ropar "JAAA!". 


Där borta ligger 4H!



Det här är Estridhs outfit idag: En ärvd bomullsklänning med pyttesmå jordgubbar på samt ett par loppisfynd till skor som är av märket Kavat.



Vi hälsade på pappa-kanin som var nästan lika stor som tösen själv.



Estridhs hatkärlek: grisar. Hon vet att dem är snälla och pratar massor om mammans "griiiiskockingar". Men samtidigt är hon så rädd så hon skakar när hon går in i stian. Ja, vem skulle inte vara det? Mamma gris är enormt stor och väger säkert en miljon kilon.



Stra geten tyckte om maskrosor



Sen lekte vi bland stenarna och hoppade högt!



Det sistnämnda slutade med att hon brände sig på en brännässla som växte runt stenarna och vi fick åka hem efter Salubrin. Det gjorde inte så mycket eftersom det ändå var läggdags, men Estridh var inte av samma åsikt... Hon skulle kunna stanna kvar där för evigt!

Eftersom detta är hennes favorit sysselstättning nu för tiden har Johan ramat in massor av bilder från deras besök till 4H-gården och satt upp på en av väggarna i hennes lekrum. Där finns bilder på alla gårdens djur och dessutom från hennes ponnyridning. Vi brukar peka på bilderna och prata om djuren som bor där, det gillar hon! Där finns också en bild på grisarna, men i går kväll fick den åka ner från väggen. Estridh kunde inte somna och tillslut kom hon ut till oss i vardagsrummet och sa "Jag är rädd!". Vi frågade varför, och hon förklarade att vi skulle plocka ner fotot på mamma-gris och kultingarna. Sagt och gjort, sen sov hon som en stock. Sötnos, ligger hon där i sängen och är rädd för grisarna på kortet!

Nu ska jag passa på att steka lite fläsk ute vid poolen innan fröken vaknar. Det är ju skamligt att sitta vid datorn när solen skiner ute. Puss!

Färger, former & bokstäver

Tänkte skriva lite om vad Estridh kan och just nu lär sig när det gäller bokstäver, siffror, färger och former! Det händer väldigt mycket på detta plan vid just 2½ - 3 år verkar det som, eller så är det väldigt individuellt. Men hon är otroligt intresserad och tycker det är jättekul med ord och bokstäver till exempel!

  • Hon kan färgerna gul, röd, blå, grön, svart, vit, lila, rosa, orange och sen en vecka tillbaka brun. 

 

  • Hon kan räkna från 1-10 (ibland 12)

 

  • Hon känner igen bokstäverna E (hennes), P (mammas), J (pappas), K (farmors) & T (morfars). Ännu inte uttala dem, men hon vet vems som är vems och ser dem överallt!

 

  • Hon lär sig känna igen de olika formerna cirkel, kvadrat och triangel. Cirkel är lättast!

 

  • Hon är väldigt duktig att rita! Både figurer och detaljer. I en bok om barnet som jag fick när jag väntade Estridh, finns den här bilden med över barnets motoriska utveckling. Estridh håller pennan (och har gjort väldigt länge) som bilden för 5-7 år visar. Stämmer inte så bra alltså.. Stämmer den in på era barn?






Vecka 24

Barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut, liksom håret på huvudet. Föds barnet i denna vecka har den ca 50% att överleva.

Ja, fast att något barn ska födas ännu har vi inga planer på! Jag fortsätter att må lika fint som fisken och bebisen sparkar för fullt. Ibland känns det som den gör riktiga kullerbyttor där inne så det går vågor på magen! Fram tills nu har den mest bökat längst ner på höger sida, men nu märks det att barnet blivit större och sparkar åt alla håll och kanter på samma gång!

Vi var på MVC för första gången sedan inskrivningen igår. Barnmorskan kände på magen och kunde konstatera att den vuxit väldigt fint och precis enligt kurvan. Vi var där hela familjen, så Estridh fick också höra det lilla hjärtat slå ♥ Hjärtljuden låg på 140 - 150, helt normalt för bebisens ålder.


Mår: Utmärkt. Inga krämpor över huvudtaget faktiskt! Eller jo, pyttelite halsbränna men absolut inget att gnälla på. Jag har inga humörsvängningar, är pigg och sover väldigt bra.

Vikt: + 7 kg

Dagar kvar till förlossning: 118 st

En kväll att minnas

När jag nattade Estridh ikväll la jag hennes hand på min magen, och det dröjde inte länge fören bebben gav henne den första knuffen, någonsin! Jag såg på hennes blick att hon hajade till när hon kände sparken, att hon verkligen kände sitt syskon där inne!

Jag frågade om hon kännt något, och hon svarade "Ja, han sparkade på min hand!" med ett stort leende på läpparna :) Kärlek, behöver man säga mer? ♥


"Esta & Bickistan"

Estridh är ju inte klok! När vi duschade tillsammans i kväll vet jag inte vad som flög i henne! Rätt som det var kastar hon sig över mig, men munnen öppen och ropar "Jag dricka din tutte!". Haha! Jag svarade att det bara var bebisen som fick göra det när den kommer ut, och då säger hon "Jag är en bebis. Dricka mjölk från din tutte!".

Vi har ju pratat om bebisen i magen och att den kommer dricka massor av mjölk när den kommer ut, men inte så mycket mer än så. Tydligen är det något hon funderar på ändå. Kanske ett steg i rollen mot att bli storasyster? Undra hur hon tänker och föreställer sig det hela?



En nyduschad tokunge som ligger på soffan och tittar på Svamp Bob


Sen berättade hon om bebisen i hennes mage, en pojke som heter Bickistan. I min mage ligger det en flicka som heter Esta. Ja, vi får väl se hur det blir med den saken, fantasin är det inget fel på i alla fall! :)

Soliga lördag!

Årets finaste dag hittills va? Än så länge är det för kallt i vattnet för att inviga poolen (14 grader), men vi har åtminstonde dragit fram solstolarna och tagit årets första tådopp! 



Poolen!



En glad badtjej i hennes "kini"



Jag och bebisen solade lite



Bada fötterna!



Estridh tyckte det var härligt vid vattnet, även om det var kallt :)


Lekparken

I går var jag och Estridh lediga, så vi tog cykeln och åkte på en liten utflykt. Målet var en lekpark i närheten. Estridh älskar att cykla, och hon älskar att vara på utflykter så det var väldigt uppskattat från hennes sida!


Vi hade packat lite picknick med oss


Tokunge!



Här är den stora lekparken och den lilla Estridh :)


Där sitter jag och är lekvakt. Blommor har Estridh plockat till mig!


Vi hoppade och lekte "inte nudda gräs" på stenarna :)


Vecka 22

Barnet är nu 25 cm långt och väger strax över 500 g. Ögonlocken har hittills varit stängda, men nu öppnar barnet ögonen för första gången. Hörseln är också färdigutvecklad så nu kan barnet börja lyssna på alla ljud i magen.  

En sak som jag märkt den senaste veckan är att bebisen har en tydlig dygnsrythm redan! Underfär var tredje timme är det sparkfest där inne under 10-20 min, sen blir det lugnt igen. Under de "lugna" timmarna känner jag på sin höjd någon enstaka knuff. Tiderna som bebisen är riktigt vaken är alltså ca. 6:00, 9:00, 12:00, 15:00, 18:00 och 21:00.

Estridh fortsätter att fråga vart bebisen är, om bebisen sparkar där inne, om den ska komma ut någon gång och varför den gömmer sig där inne. Hon smeker magen försiktigt och tycker det är kul när man säger att bebisen tittar på henne genom naveln :) Ska bli mysigt den dagen hon har tålamod att hålla handen stilla på magen och själva känna hur det rör sig där inne ♥




Mår: Fortsatt bra! Känner mig lugn, trygg och tillfreds med magen och graviditeten. Har fått lite halsbränna, större bröst och torr hy, men annars klagar jag inte.

Vikt: + 6 kg

Dagar kvar till förlossning: 131 st


Kärleken till ett barn. Eller två?

Det är helt annat att vänta andra barnet, mot första. Nu vet jag vad som väntar och hur mycket jag har att se fram emot - jag vet helt enkelt vad det innebär att ha ett barn! Det vet man ju inte första gången. Allt är nytt, alla känslor, tankar och praktiska omställingar som man ställs inför.

Så denna gång är det i stället andra saker jag tänker på. En sak är vad fantastiskt, magiskt och helt otroligt det är att en ny liten männska faktiskt ska komma till oss. En ny, helt okänd och främmande människa kommer kännas lika självklart och älskvärd som Estridh gör för oss idag. För hon är ju mitt livs största kärlek. Hon finns i varje liten cell i min kropp, i luften jag andas och ingenting är lika villkorslöst som kärleken till just henne. Ibland funderar jag om det överhuvudtaget är möjligt att känna för någon annan, så som jag känner för henne?

För nu vet jag hur kärleken till ett barn känns. Tidigare hade jag bara kunnat ana mig till det, nu finns den i mitt hjärta varje dag. Här om kvällen när jag nattade Estridh så slog mig denna tanke lika hårt som verkligheten själv. Jag vet ingenting om den här nya lilla människan som växer i min mage. Jag vet inte vem den är, hur den kommer se ut, om det är en flicka eller pojke, vad den kommer få för personlighet eller känslor.

Det enda, enda jag faktiskt vet är att jag kommer älska den lilla helt villkorslöst så länge jag lever! Det är en ganska svindlande tanke. En svindlande, skrämmande men samtidigt helt underbar tanke ♥

Sommarplanering

Planeringen inför sommaren ser ut att arta sig. Johan har fått ordning på sin praktik och jag har fått mina semesterveckor spikade - 7 veckor blev det totalt. Jag är väldigt nöjd! Vill ju jobba så mycket jag kan innan bebisen kommer, men samtidigt kommer jag uppskatta vila och lugn och ro när magen blir större, jag allt tjockare och högsommaren allt varmare. Som det ser ut nu tar jag semester under sommaren och jobbar fram till 2 veckor innan beräknad förlossning. 

Så nu är också en semestervecka på Gotland bokad. Utöver detta önskar jag mig en tripp till Gotska Sandön för mig och Johan. Annars är det inte fy skam att bara få ligga hemma och vräka ut sig som en foldhäst vid poolen heller :)


En bild från Juli 2009, kolla vad mycket "bebis" Estridh var! Det händer mycket på ett år...


Alltså: 56 arbetsdagar kvar till en tid av mammaledighet tar över! Nedräkningen har börjat. Känns bra!


Söndag

Vi har varit i vanlig ordning tillbringat en slö söndag ute i trädgården. Bland annat har delat av kaninerna nu och håller tummarna för att det kommer kaninbebisar om sådär en 30 dagar! Förresten har vi bestämt att Thilde fortsättningsvis får heta Thilde, även om det är en kille. Förförallt då det skulle bli väldigt förvirrat för Estridh om vi helt plötsligt började kalla kaninen något annat. Nej, Thilde & Kajsa får det vara helt enkelt!

Sen har vi plockat vitsippor, gungat och lekt i sandlådan. Lite bilder från förmiddagen:


Thilde & Kajsas utebur som nu är avdelad i mitten 


Vitsippor som vi plockat



Estridh tyckte det var onödigt att gå in för att ge dem vatten, det här var en mycket bättre idé!



Vi slappar i skogen bakom huset


Estridhs gungställning & sandlåda


Min blomma!


Kaninen Kajsa har flyttat in hos oss

Tänk vad mycket som kan hända på en dag, saker man inte alls räknat med på morgonen när man vaknar. För i dag har vi nämligen fått en ny familjemedlem här hemma - kaninen Kajsa!

Vi har pratat om att skaffa en kompis till Thilde under en tid, men inte hittat någon lämplig. Så fick jag höra min kollega på jobbet berätta om en hittekanin som hon tagit hand om. En kanin som sprang lös i grannskapet och varit vanvårdad av sina tidigare ägare. Barnen i familjen hade kastat kaninen till varandra, slagit den med bandyklubbor och föräldrarna har hotat med att släppa ut kaninen om inte barnen skärpte sig. Sagt och gjort! Nu var kaninen ute i det fria, och dem helt fria från ansvar! Trodde dem.

Jag blir så otroligt ledsen och förbannad när jag hör sånt här! Det är inte konstigt att barn inte lär sig visa respekt, ta ansvar och känna empati för djur när föräldrar beter sig så. Man tar på sig ett ansvar när man skaffar ett djur, på precis samma sätt som man har ansvar att se till att djuret får det bra om man inte kan ha den längre. Nej, usch... Jag blir så ledsen! Hur kan vuxna människor göra så? 


Kajsa myser tillsammans med Estridh



Hon är en ganska stor vädurskanin :)


Så efter att ha hört detta var det inte svårt att erbjuda detta lilla liv ett hem hos oss! Johan plockade upp henne på vägen hem från jobbet redan ikväll och hon har visat sig (trots hennes bakgrund) vara en helt underbar, tillgiven och kelig kanin!

Förresten: Hennes och Thildes första möte inte riktigt blev som vi hade planerat... Thilde visade sig ganska omgående inte vara någon Thilde längre - utan en kille! Jag och Johan var helt chockade, eftersom vi tänkt oss dem som bästa väninnor. Men de gillar varandra ändå, om jag säger så :) Vi har ju sedan tidigare, när vi ville skaffa en kompis till Thilde pratat om att ta en hane. Nu blev det tydligen så (... fast inte på det sättet vi tänkt!)

Så mycket har hänt idag! Vi fick en kanin till, och om sådär en månad kanske vi har ännu fler :)


Vecka 21

Okej då, i morgon går jag in i v. 21. Men eftersom det väntar en lång dag på jobbet då och jag inte kommer hinna skriva så tjuvstartar vi veckobytet lite. Hoppas det är okej.

Jag ska också försöka klämma in en så kallad "Mitträff" på MVC i morgon. Ett tillfälle att träffa andra från samma område som en själv som dessutom är gravida i samma vecka. Tror det kan bli kul. En av tjejer blir Sandra, men vilka de andra är vet jag inte. Kanske finns fler som man känner igen där! Ska bli spännande :)



Älskar klänningen! Kommer från H&M's MAMA-avdelning och är underbart skön.


Nej, nu blir det en dusch och sedan ska jag välta mig i säng. Det är en dag i morgon också. Puss!

Nu är vi där vi slutade sist

Förresten är detta en väldigt speciell dag, i alla fall för mig. Jag har nämligen gått till v. 19+5, vilket betyder att jag passerat gränsen där vi avslutade förra gången. Nu är vi där vi slutade sist - och det känns helt underbart!

Egentligen är det helt galet att det inte ens gått 6 månader sen vi gjorde aborten och vi redan gått 5 månader in på denna graviditet. Det hade jag aldrig vågat hoppas på, den dagen vi satt på sjukhuset och det precis började gå upp för oss vad som väntade. Just då kändes det som om hela min värld rasade och att vi aldrig skulle få detta efterlängtade syskon till Estridh. Nu vet jag att ingenting är omöjligt, och att man klarar av så mycket mer än vad man själv tror.

Framför allt får man aldrig ge upp hoppet - vad som än händer!

Kompisar på besök

Hela dagen har vi haft besök av Katia och Jennifer med deras barn. Deras döttrar Ebba och Alicia som är jämngamla med Estridh, men också deras nya tillskott Milo och Harry. Det var verkligen superkul! Det märktes att det var ett tag sen tjejerna träffades, men när de väl kom i gång och lekte så hade de jättekul tillsammans :) 

En annan sak som var rolig att se var hur mycket Estridh tyckte om deras småbröder! Hon smekte dem på huvudet, pratade försiktigt med dem och gav dem till och med en puss på munnen. Så sött att se henne så omtänksam och kärleksfull mot de små bebisarna, jag tror hon längtar lite tills hon får ett alldeles eget småsyskon att gosa med ♥


Ebba, Alicia och Estridh poserar framför kameran



Gullungar!



Hoppa i sängen var kul!



Här är knubbisarna Harry (Ebbas lillebror) och Milo (Alicias lillebror)



Estridh smög i väg och satt sig bredvid Milo en stund. Hon gillar bebisar!

Puh, så nu är jag helt slut! Det tar på krafterna helt enkelt att hålla tre trotsiga flickor sysselsatta + försöka klämma in lite kvalitetstid med deras mammor mellan matlagning, blöjbyten, läggningar och ett och annat vredesutbrott från tjejerna. Men jag tycker vi grejade det fint!

Förresten har jag blivit om möjligt ännu mer längtansfull efter min egna lilla bebis, nu när man umgåtts med dessa tvåbarnsmammor hela dagen. Jag vill ha min bebis nu! Förstå vad underbart det kommer bli. Man har glömt bort hur det faktiskt var att ha en liten bebis, men nu längtar jag verkligen!

Nu ska Estridh nattas, sen ska jag slänga mig på soffan. Antar att både hon och jag kommer somna som stockar i kväll. Puss & godnatt!

Snopp eller snippa?

Det är inte lätt att hålla reda på. Estridh håller precis på att uppmärksamma att det finns två varianter - antingen är man flicka, eller så är man pojke. Men i bland kan det vara lite svårt att skilja på vad som är vad. I allafall när man är 2½ år.


Estridh: Titta mamma! Jag har en snippa!

Jag: Ja, det har du. Vad har pappa för nått då?

Estridh: Pappa har en  j ä t t e s t o r  snippa!


Efter att ha rätt ut detta ångrade hon sig och tyckte att hon själv hade en liiiten snopp. Ja, det är inte lätt att veta vad som är vad... Appropå ämnet så vet vi inte vilken sort bebisen i magen är. Själv är jag fullkomligt övertygad om att det är en pojke medans Johan tror på en flicka. Jag har däremot efter mycket om och men misslyckats med mina övertalningsförsök till att vi ska kolla vad det blir för något. Spelar ju självklart ingen roll, men man är ju så himla nyfiken! Men nu får bli en överraskning helt enkelt! :)


Vad tror ni förresten? Gissa!