Estridh har blivit väldigt duktig på att prata! Hon har länge satt ihop meningar och gjort sig förstådd utan problem. Men nu gör hon sig inte bara förstådd, hon förmedlar så himla mycket värme och fina känslor. Ibland undar jag hur mycket kärlek som kan rymmas i en sån liten tjej. Det märks så tydligt nu när hon börjar prata och säga allt hon känner, inte bara visa det.

På morgonen väcker hon mig med att smekas över kinden och pussas, sen säger hon "Mamma, vakna! Essi äzkar dig!". Gissa om man vill vakna upp till ett sånt välkomnande? På kvällen innan hon somnar säger jag alltid att jag älskar henne, och då vill hon höra om det finns fler som älskar henne, "Pappa äzkar mig?", "Moffa' äzkar mig?", "Bilen äzkar mig?".

Jag tänker på innan jag själv fick barn, att jag brukade undra hur folk orkade stå ut med sina jobbiga ungar. Kan man verkligen älska någon så villkorslöst? Ja, det kan man.Det måste vara det som får en att stå ut med trotsperioder, skitblöjor och gallskrik eftersom det ger så otroligt mycket kärlek tillbaka.