Febertjejen & påskpysslet
Äggen fick Johan blåsa ur och efter att ha plundrat en halv kartong fick det blir omelette till lunch. Här går inget till spillo. Upphängningsanorningen är gjord av en pytteliten pinne björkris med en ögla sytråd knyten i sig, som man pillar ner i ägget och vipps, så har man ett hempysslat påskägg att hänga i riset!
Ett litet minnesägg fick det bli också
Det här är mina kreationer. Vår familj avbildad i tumfigurer till vänster och två kära kaniner till höger.
Här har Estridh tryckt en liten tumme och skapat ett eget konstverk!
Nu är det dags för tempenkoll och snytning av den lilla. Puss!
Snöpizza med tomat och lök
Det var länge sen det kom upp någon bild på Estridh i den här bloggen. Det måste vi ändra på! I dag har hon varit på dagis utan att sova middag, vilket gör att hon somnat för natten redan nu. Hon var så trött i bilen på väg hem så hon nästan hann somna innan vi hämtat den pizza som hon beställt till middag. Ja, hon är inte riktigt klok Estridh... Jag frågade henne vad hon ville ha på sin pizza och hon svarade "Tomat, lök, ost och.... och.... och SNÖ!". Men det hade inga snöpizzor så det blev en vanlig vegetarisk i stället. Men det gick lika bra tyckte hon.
Föresten tycker jag vämen borde komma snart, på riktigt! Det här går inte. Nu är det mindre än en månad kvar till min födelsedag och då brukar man kunna plocka vårblommor. Men just nu ser Estridhs dagis mest ut som en gäggpöl av snö och slask. Våren - kom nu!
Här står Estridh på hennes skolgård. Inte konstigt att hon tror att världen inkl. pizzor består av snö.
En glad men trött skruttis vill följa med hem. Stövlarna är nya och kommer från Rackartyg, handmålade och gjorda av naturgummi. Kanonbra!
Mysa!
♥
Mamma hjärta Essi
Estridhs farmor är här och står för nattningen och mamman får en stund över framför datorn. Jag fick massor av goda pussar av Estridh och ett "Jag äzkar dig!" innan hon nu får Barbapappa läst för sig i rummet intill. Hon är bra söt min lilla tösabit♥ Ibland undrar man ju om det verkligen kommer gå att älska en till lika mycket som henne?
Annars rullar veckorna på. Förvånansvärt snabbt faktiskt! Just nu är jag i v.15 och fick idag en tid bokad för rutinultraljud, den 12 april gäller det. På något vis är det detta ultraljud som är målet för denna graviditet, eftersom det var där vi föll förra gången. Vi har bestämt att inte göra några extra ultraljud utöver detta, mest för att inte stressa upp oss i onödan och göra vårt bästa för att ta en dag i taget. Den taktiken har gått ganska bra hittills.
Sådär, det var en liten kvällsuppdatering. Om en minut börjar ARN och det får jag inte missa!
Puss & godnatt!
Svandammen
Estridh gillade att mata fåglarna och vi pratade om vilka som var flickor och vilka som var pojkar. Fast roligast var nog att springa mot fåglarna så att de flög åt alla håll :)
Fin utsikt över Slottet i Uppsala!
Essi och hennes nya mössa som hon valt själv
Johan och Estridh matar.
Mamman
Nyfikna duvor
Många var där och ville mata fåglarna, så jag tror inte det går någon nöd på dem egentligen :)
Nu blir det fredagsmys med Let´s Dance och framförallt Solsidan! Jag har laddat upp med en supergod fruktsallad och glass som ska avnjutas i soffan. Ha en fin kväll allihopa! ♥
Vecka 14
Första magbilderna! Nu är jag i v. 14, en liten kulmage rikare och +2 kg på vågen. Tro det eller ej, men jag tycks bara bli fetare och fetare för vare gång jag är gravid. Kroppen kanske vet vad som är på gång och sväller ut på en gång. Jag räknade ut lite roliga siffror här om dagen. När den här bebisen föds (i september förhoppningsvis) kommer jag har varit gravid i 51 % av den tid jag och Johan kännt varandra. Det är ganska coolt. Johan har alltså sätt mer av mitt gravida jag än mitt vanliga jag. Hur ska det gå när jag inte pallar vara gravid jämt då? Ja, då kanske han inte ens känner igen mig. Då får vi lära känna varandra först efter det att alla barn vi ska ha är satta till världen. Men det är okej, vi har ju inte gjort något annat i rätt ordning så varför inte?
Förresten, är det den här tiden av graviditeten som kallas för "spökveckorna"? De flesta gravidsymtomen som illamående och trötthet har försvunnit samtidigt som det är för tidigt för att känna några rörelser från bebisen. Alltså känns det - ingenting. Det är bara ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Tiden fram till rutinultraljudet i v. 18 känns som en evighet och jag funderar på att försöka få en tid om några veckor, som ett delmål liksom. Vi får se hur det känns helt enkelt.
Nu ska jag bjuda Essi på en cocosboll, mest för att själv kunna äta en i soffan.
PUSS & KRAM! ♥
Picknick
Eftersom vi bor i buschen har vi ingen lekpark eller dyligt i närheten att besöka. Men man behöver inte gå långt för att picknicka, ner på uppfarten till huset räcker! :) Johan riggade grillen och vi packade en krog med korv och varm choklad. Riktigt härligt!
Estridh och Siri på varsitt åkdon
Johan fotade sig själv ur en smickrande vinkel och fick med den klarblå himmlen!
Essi och jag äter korv
Sötnosen Siri hade visst ketchup runt hela ansiktet..
Här är jag på "picknick" vid garageuppfarten
Kärlek och sånt
På morgonen väcker hon mig med att smekas över kinden och pussas, sen säger hon "Mamma, vakna! Essi äzkar dig!". Gissa om man vill vakna upp till ett sånt välkomnande? På kvällen innan hon somnar säger jag alltid att jag älskar henne, och då vill hon höra om det finns fler som älskar henne, "Pappa äzkar mig?", "Moffa' äzkar mig?", "Bilen äzkar mig?".
Jag tänker på innan jag själv fick barn, att jag brukade undra hur folk orkade stå ut med sina jobbiga ungar. Kan man verkligen älska någon så villkorslöst? Ja, det kan man.Det måste vara det som får en att stå ut med trotsperioder, skitblöjor och gallskrik eftersom det ger så otroligt mycket kärlek tillbaka.
Ja, och sen Johan... Att se han umgås och mysa med Estridh får ju ens hjärta att smälta ännu mer. En inbyggd mekamism i mammahjärtat kanske? "Han gillar barn och visar fina skills som familjefader. Han kan säkert göra eld och jaga bort grottbjärnar. Han ska jag ha!.
Ja, kanske. Men oavsett om han kan jaga bort grottbjörnar eller inte så är han världens bästa ♥
Tack!
Ni är så söta, om ni visste hur kul det är att få så många fina lyckönskningar på en och samma gång! Jag hoppas att det ska gå bra denna gång och att ni för följa mig hela vägen till att bli två-barnsmamma. Det ska bli spännande! Jag vet inte varför, men denna gång är mycket mindre orosfylld. Med vårat bagage hade jag förväntat mig att jag skulle vara otroligt nervös denna gång, men det känns tvärtom! Jag är lugnare, tryggare och litar mer på mig själv.
Ja, alla erfarenheter här i livet får en att växa. Någonstans har jag lärt mig att jag aldrig kan ta något förgivet, vi kan ju faktiskt inte göra annat än att ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Därför är det dumt att oroa sig i onödan och jag tänker i stället njuta av varje dag jag får med denna lilla plutt i magen! ♥
V. 8: En knöl med svans och paddlar till armar simmar i den stora svarta säcken av fostervatten.
V. 12: Barnets huvud syns tydligt i profil, och även kropp och ryggrad.
Här ovanför är de två bilder vi fått på plutten hittills. Det är ju sjukt vad fort den växer! Det är ju faktiskt bara 4 veckor mellan bilderna, och den ena är en liten klump (1,5 cm) och den andra ser ju ut som en riktigt människa (5 cm). Nästa gång blir väl på det fruktade rutinultraljudet, men det är ett tag kvar tills dess. Idag går jag in i v. 13. Estridh pekar på bilderna på kylskåpet och säger "Titta mamma, sysson!". Sen pekar hon på min mage och säger "Sysson gömmer sig där!". Hon kommer bli en suverän storsyster :)
I dag ska jag och hon åka till Nickis Lekland föresten. Hon höll på att skutta ur pyjamasen när jag lanserade idén här hemma. Vi ska bara äta frukost och göra oss klara. Puss & kram!
Lycka
God afton mina vänner! Jag har en fin nyhet att ge er. Det har varit svårt att suga på den här karamellen i hemlighet, men desto roligare ska det bli att äntligen få dela med mig till er!
JAG ÄR GRAVID!
Det känns konstigt att skriva det, som om det inte riktigt vore sant. Men det är det! Jag är gravid! De första kritiska månderna är över och vi har fått göra några tidiga ultraljud. Vi har också gjort ett KUB-test (riksbedömning för kromosomfel baserat på blodprov & ultraljud) och vi fick den lägsta tänkbara risken. Den lilla växer som den ska och verkar må bra där inne. Jag hoppas och tror att den ska fortsätta göra det.
Allt känns så underbart! Om allt går som det ska kommer den lilla i September! ♥
