Minneslund
Det går längre och längre tid mellan gångerna jag tänker på det som hände. Det är konstigt att jag gått igenom något sådant, att det drabbade oss. Känslan som sitter kvar starkast nu när allt lagt sig och de jobbigaste minnerna börjat blekna, är en otrolig stolthet över att vi klarade det. Tillsammans. Jag vet att det är svårt att tro när man väl är där nere, men man är så mycket starkare än vad man själv tror. Erfarenheten är egentligen inte det som hände, utan allt jag lärt om mig själv och den inre styrka jag vann på vägen upp.
Jag ringde idag till patologen och frågade när kremeringen gjorts och om askan blivit spridd i minneslunden ännu, och det hade den. Eftersom vi valt ett anonymt omhändertagande så kremeras vår lilla tillsammans med andra barn och foster, sedan sprids askan i lunden utan att föräldrarna får något datum. Detta för att man inte ska kunna använda lunden som en grav eller liknande, utan det ska helt enkelt få vara en minneslund!
Så idag packade Estridh och jag ner några Ballerinakakor i vagnen, drog på oss regnkläder och tog en promenad ner till minneslunden för att tända ett ljus. Jag förklarade lite enkelt för Estridh om bebisen och att den var liten och sjuk och därför dog. Hon lyssnade först konsentrerat och svarade sen "Den bebisen är död? Vi tänder ljus för den då!". Sen var det inget mer med det. Så enkelt, sorglöst och väldigt skönt. Hon fick välja sten som ljuset skulle stå på.
Det känns skönt att varit där nu innan vi flyttar. Även om jag inte tänker på bebisen som en person, så känns det ändå fint och värdigt att tända ett ljus för den lilla. Kanske inte för vad den skulle ha blivit, för det har jag väldigt svårt att föreställa mig. Utan mer för vad den faktiskt betydde för oss under de 5 månader som den växte i min mage. Den var ju faktiskt levande i mig, med ett hjärta som slog och två lyckliga föräldrar som längtade efter den. Det är ingenting man kan ta ifrån den, någonsin.
Och vilken kategori ska detta inlägg läggas under? "Graviditet 2010" känns lite tungt, men det är ändå där alla andra inlägg om den gravidieten finns. Så får det bli.
Böcker för blivande storasyskon
Men nu hade vi faktiskt några ärenden. Bland annat låna lite nya böcker till Estridh. Vi pratar ju såklart väldigt mycket om bebisen i magen, så jag tänkte att det borde finnas några bra barnböcker att låna om detta. Och det gjorde det! En hel hylla med böcker om handlar om alla tänkbara familjesituationer som kan behöva pratas om med ett litet barn. Pappor som sitter i fängelse, mammor som bor i himmelen, syskonsvartsjuka, besök hos tandläkaren, hur barn blir till samt att få småsyskon. Jättebra! Vi hittade ett par böcker som vi lånade, och de är verkligen uppskattade av Estridh.
På barnavdelningen finns det mysiga små krypin där man kan läsa böcker tillsammans
Estridh väljer - mamma läser
Det fanns också en lekhörna inne på biblioteket
Den här boken kan jag rekomendera för andra blivande storsyskon!
Boken här ovanför är Estridhs favorit. Den tar upp i stort sätt allt som vi pratar om här hemma, när det gäller den nya familjemedlemmen som ska komma. Det är ju lite svårt att förklara allt för henne, samtidigt vet man inte hur mycket hon faktiskt förstår. Jag upplever att hon pratar och tänker på det här med ett lillasyskon på ett helt annat sätt sen vi läste boken. Det känns som det blivit mer konkret för henne och lättare att förstå vad som faktiskt komma skall när hon ser bilder och jag läser om bebisen i magen. Det är ju svårt för henne att sätta ord på allt, men boken gör det åt henne på ett väldigt enkelt och igenkännande vis!
Att-göra
√ Äta frukost
√ Pyssla med pärlor
♦ Städa undan lite här hemma
♦ Åka till biblioteket och låna nya böcker till Estridh
♦ Sova middag
Sen har vi inte kommit längre. Så här såg det iallafall ut när Estridh och jag pysslade med pärlor nu på morgonen. Hon har under lång tid jobbat på ett halsband som pappa ska få, och nu är det äntligen klart!
Väldigt koncentrerad..
Lite pilligt
Klart! Se vad lång den blev!
Ja, en ganska stillsam dag som ni ser. Jag gillar sånna dagar. De lämnar mycket utrymme för att göra sånt man faktiskt vill göra, om man nu skulle komma på något.
Nu ska jag, Estridh och huset snyggas till lite innan vi åker ner på stan. Puss!
Kusinerna
Estridh är mest lik pappa (speciellt på den här bilden!) och Siri hennes mamma, så de är inte alls lika varandra till utseéndet.
Sötnosar! Det skiljer lite drygt 1 år mellan dem.
Puss!
Äntligen ledig! LÅNGLEDIG!
Det är skönt att vara ledig! Ta det lugnt vid frukostbordet, bara göra det som faller mig in, vila när jag vill, leka med Estridh och framför allt ha precis vilka bekväma myskläder som helst på mig, utan att behöver tänka på att vara snygg på jobbet. Det är härligt. Jag och bebismagen har längtat efter denna ledighet. Vi behöver det.
Jag försöker att rensa och packa i ordning lite gran i taget här hemma. Någon liten grej om dagen, då känns det inte så övermäktigt. Hittills har jag rensat bland Estridhs leksaker, plockat ur porslin ur köksskåpet, kollat igenom min garderb och fått undan en hel säck med kläder som ska skänkas, sorterat bebiskläder, rensat badrumsskåpen och alla papper och pärmar som finns inne på kontoret.
Roligast var bebiskläderna. Gissa om man längtar efter den lilla när man rotar fram alla de pyttesmå bodysarna som Estridh hade när hon var liten? Tänk att hon var så liten! Och ännu knäppare - tänk att vi ska ha en sån liten snart igen...
Jag har tyckt att flytten känns ganska jobbig fram tills nu, och därför inte tänkt så mycket på den. Nu börjar det däremot vända. Jag längtar tills flyttlasset går på riktigt och vi kan börja göra oss hemmastadda i lägenheten. Våran första morgon i Visby har vi bestämt ska börja med en morgonpromenad runt ringmuren. Det är min målbild just nu. Därefter är det bara en lång väntan på att bebisen ska komma ut, sen kan vi känna oss hemma på riktigt. Bebis och flytt avklarat! Det ska bli skönt.
Hundar har ju inga bälten i bilen
Estridh är en smart tjej. Hon ger ofta svar på tal och argumenterar gärna för sin sak. Vem har hon fått det va måntro? En sån grej kom ur hennes mun när hela familjen skulle packa in oss i bilen. Estridh hade klättrat upp i sin bilstol, men protesterade mot att bli fastspänd.
Jag: Jo, du måste ha bälte när vi åker bil.
Essi: Nej.
Jag: Alla har det. Jag har det, pappa har det. Ja, ALLA!
Essi: Nej!
Jag: Nähä? Säg någon som inte har bälte på sig när de åker bil?
(nu ska vi få höra vem som inte föregår med gott exempel framför min dotter, tänker jag.)
Essi: ... HUNDAR!
Och vad svarar man på det? Det slutade hursomhlest med att bältet åkte på med en förklaring om att hundar är djur och att lite andra regler gäller för dem. Tänk vad mycket de små ska lära sig, och vad mycket tankar som snurrar runt i deras huvuden. Allting ska de lära sig. Även de minsta sakerna som kan kännas så självklara för en annan.
Näst sista dagen
Jag och bebis på jobbet - en av mina sista dagar! Och vem vet, kanske kommer jag inte tillbaka till just detta kontor efter mammaledigheten. Förhoppningsvis blir det ju Gotland!
Det är så knäppt att tänka så! Att kanske är det här den sista torsdagen som jag går till kontoret här i stan och sitter framför min dator. Kanske är det sista gånger jag är lunch med kollegorna på ute. Kanske.. Samtidigt vågar jag nästan inte tänka någon annan tanke än att komma tillbaka hit, för jag vet ju faktiskt inte hur det kommer funka att bo på Gotland. Hoppas kan man ju alltid, men vet gör man ju aldrig...
Jag håller i allafall på att göra klart allt som jag borde på jobbet. Avsluta ärenden, ringa kunder jag skulle kontaktat och packa ner mina pärmar i lådor. Ska bli skönt att allt är klart och jag kan koppla av, på riktigt. Jag och bebisen behöver det.
Nu ska jag fixa håret, sminka mig lite och äta gröt, sen väntar den nästa sista arbetsdagen. Nu räknar vi ner timmar!
Kanotäventyr
Dessvärre blev det ingen lång båttur... På många ställen i ån var det väldigt lite vatten så vi gick gå bredvid båten. Och trots det, så välter vi hela kanoten på ett ställe där det var vatten upp till låren! Hur lyckas man?! Alla saker i kanoten blev smicksura, Estridh grät, våra skor flöt omkring som små båtar och jag hann nätt och jämnt rädda kameran. Så med en ledsen unge, dygnsura kläder och en båt full med vatten stod vi intill åkanten och trampade i leran. Ett riktigt äventyr med andra ord!
Vi får väl se om det blir någon mer båttur för oss. Jag som paddlat kanot enda sedan jag liten och aldrig har jag lyckats få båten att välta runt.. Jaja, bara tur att det inte hände på djupare vatten. Här är i allafall några fina bilder tagna 10 minuter innan vi låg i vattnet :)
Estridh håller utkik efter fiskar, trollsländor och näckrosor
En förväntansfull tjej som (än så länge) gillar att åka kanot!
Här började vattnet i ån ta slut :)
Vecka 32
Bebisen är ca. 44 cm från hjässa till häl och barnets vikt är ca. 2000 gr. Huvudets omkrets är 30 cm. Musklerna utvecklas och fett inlagras under huden, så de flesta rynkorna i ansiktet är borta.
Jag äter nu Niferex (järntillskott) efter barnmorskans ordination, och till min förtjusning märker jag ingenting av dem! Jag som pratat så illa om mina järntabeletter och givit dem ett ont öga varje gång jag öppnat medicinskåpet, men det får jag allt ta och sluta med. Förhoppningsvis ger dem mig och bebisen vad vi behöver och då är jag nöjd.
Man skriver ju annars väldigt mycket om siffror, veckor, kilon och centermetrar och de fysiska förändringarna när man är gravid. Men jag skulle vilja nämna hur häftigt det är rent mentalt att vänta barn! Det känns som om bebisen i magen vilar i ett eget universum fyllt av lugn, värme och harmoni som sprider sig ut i hela mammakroppen. I bland tror jag att känslan även når människor i min omgivgning. Som en vilande kärleksbomb som bara väntar på att komma ut. Explodera. Sprida kärlek runt omkring sig och ge mitt liv en mening. Det räcker att stanna upp och lägga handen på magen så känner jag den där magiska men samtidigt så självklara känslan. Kärlek. Kärlek i en rund och mjuk förpackning!
Man brukar ju se att magen sjunker ner alldeles innan förlossningen, men jag tycker min mage varit väldigt långt ner hela tiden? Liksom, "droppformad" om man säger så :)
Mår: Har haft min första kramp-i-vaden-upplevelse som inte var någon höjdare. Magen är i vägen, får sammandragningar för minsta lilla och ryggen gör ont om jag sitter länge. Men jag mår väldigt bra, fast jag känner mig tung och otymplig.
Vikt: +10 kg (oförändrat sen 4 veckor tillbaka)
Dagar kvar till förlossning: 61 st
Från gravid till höggravid
Graviditetensvecka 30 verkar varit en brytpunkt för mig. Från att ha haft det oförskämt enkelt till att känna mig tung, lagt mig till med en vaggande gång, börjat ta bilen till jobbet i stället för att cykla samt ökat min konsumtion av LINK betydligt (mot halsbränna). Det känns som jag gått från att vara gravid till att vara höggravid. Vart går den gränsen egentligen? För mig gick den i alla fall vid v. 30.
Men idag är det bara 6 arbetsdagar kvar för mig, sen väntar en lång semester/föräldraledighet! Jag behöver det. Värmen, turbomagen och tankarna på flytten gör att jag inte kan fokusera på jobbet längre. Hjärnan har tagit semester, nu vill kroppen göra det också.
Åka till förlossningen
Fick åka in till förlossningen idag, efter att jag fått en mindre blödning. Har ju inte haft några beskymer alls tidigare, så självklart blir man orolig när något sånt här händer. Lustigt nog fattade jag först ingenting, min tanke var "Men, ska jag ha mens - nu?!". Haha, nej, man har ingen mens i v. 31 inte! Men bara sekunderna senare rullade tankarna igång på riktigt och jag hann bli riktigt orolig för bebisen. Vad är det som är fel?
Ringde till förlossningen som tyckte jag skulle komma in för säkerhets skull. Fick göra lite undersökningar, ta en CTG-kurva, lämna prover och göra två ultraljud innan doktorn kunde konstatera att allt var helt normalt! Lagom mängd fostervatten, inga bitar som lossnat från moderkakan och ingen livmodertapp som börjat öppna sig. Jag fick i stället möjligheten att se våran lilla bebis på ultraljudsskärmen en extra gång! Den simmade omkring i sitt lilla hemliga universum, fäst likt en astronaut i navelsträngen. Det syndes att det började bli trångt där inne, men bebisen vinkade till mig med sin lilla knubbiga hand ♥
Det är en stor lättnad allt var bra, både med mig och bebisen. Skönt också att ha gjort en riktigt undersökning nu när det inte är så långt kvar. Har ju inte kollat på bebisen sen v. 17 på rutinltraljudet, och mycket har hänt sedan dess! Men de kunde inte säga vad blödningen berodde på, men livmodertappen är extra känslig nu och kan av bara promoenader/cykling reagera och något blodkärl brista. Känns bra att veta allt allt ändå är som det ska!
En slagen hjälte
Dessa dagar kan det se ut såhär. Hon somnar som en stock kl. 18:00 framför Svampbob. Normalt brukar vi lägga henne vid 20:30, så det betyder att tjejen är helt slut när kvällen kommer om hon inte sovit på dagen.
Jag är däremot inte sen att ta tillfället i akt. Eftersom jag själv är sjukt trött på kvällarna när jag kommer hem från jobbet passar det mig också ganska bra att kunna gå och lägga mig runt 20:00 någon dag i veckan. Eller hinna måla naglarna, göra en inpackning i håret eller något annat som jag borde gjort men inte hunnit.
När ska barnen sluta sova middag egentligen? Hon mår som allra bäst om hon får sova 1½ timme runt kl. 12:00 varje dag. Hur gör era barn i samma ålder?
Sol, bad och massor av mys!
Estridh har haft en riktig pappa-helg då det märktes att hon hade saknat honom mycket när han varit borta. Nu är det bara pappa-pappa-pappa för hela slanten. Hon har till och med talat om att hon vill byta till hans efternamn i stället! När jag frågade varför sa hon "Men, för att jag vill det!". Sen kom hon med den fina idén att jag också kunde byta till pappas efternamn. Ja, vi får väl se hur det blir med den saken :)
Nu får ni i allafall en del soliga bilder från helgen!
Estridh och Johan glider runt i poolen
Essi gillar att ligga på "´drassen" och kolla genom plasten när pappa simmar omkring där under!
En glad badtjej
Min solstråle!
En koncentrerad storasyster känner hur bebisen hickar där inne♥
Sen hade vi lite magmålning, Estridh ger min glada gubbe lite hår.
Jag gjorde en mycket fin katt på bebbemagen :)
Gissa vem som ville ha likadant på "hennes" bebbemage...? :)
Sommarslingor
Håret fick mer liv och precis den där solblekta känslan som jag var ute efter. Skulle nästan kunna tänka mig ännu någon nyans ljusare, åtminstonde på överhåret. Vad tycker ni?
FÖRE
EFTER
Om 3 timmar...
Han har jobbat nere på Almedalsveckan och sätt till att alla politiker hållt sig i skinnet. Estridh har pratat med honom på telefonen men det märks att hon saknar honom. I bland när vi pratar om pappa blir hon väldigt känslomässig, lite ledsen och säger att hon vill krama pappa. Varje natt under tiden han varit borta, har hon kommit upp till våran säng och vela ligga på Johans sida och ha hans kudde.
Johan & Estridh på 4H-gården. Förresten, är jag och Johan ganska lika varandra? På den här bilden är det är något med hans ögon och mun som påminner mig om mig själv. Eller så är det för att han har varit borta så länge nu så jag glömt hur han ser ut egentligen :)
Det är ju så svårt när man inte kan tala om hur länge han ska vara borta. Det måste ju kännas som en evighet för henne! Och för mig. Men nu är det inte långt kvar! Jag längtar! ♥
27 grader
Estridh brukar sitta i skuggan och måla när jag solar.
♥ ♥ ♥
Här visar hon sin fina teckning föreställande tummar som hon tryckt i olika färger!
Plask!
Min älskade badgroda!
MVC besöket
Hur som helst. Hon tyckte det var dags för mig att börja äta dessa förhatliga järntabletter. Så jag får väl göra det då. Estridh tyckte det var väldigt spännande när barnmorskan kände på magen och visade hur man kunde känna bebisens huvud nere i bäckenet, precis som förra gången. Vi fick också höra ett galopperande hjärta som slog 130 slag/minut. Våran lilla bebis växer och frodas precis som den ska! ♥
Morbror & Estridh
Estridh uppe i äppelträdet tillsammans med hennes morbror och hans kompis
Se vad hon myser när hon får vara med honom! Det bara glittrar i ögonen på henne!
Vecka 30
Nu är det bara tio veckor kvar på graviditeten. Barnet är 36 centimeter och väger cirka 1,2 kg. Huvudet är nästan 8 cm i diameter, fötterna är 6 cm långa och dessutom kan barnet nu både smaka och känna smärta. Barnet reagerar nu också på starkt ljus och höga ljud utanför magen.
Känns som nedräkningen börjat på riktigt nu! Overkligt att det är så kort tid kvar tills vi får hålla den lilla bebisen. Jag tycker magen är jättestor, ser ju ut som jag ska föda i morgon! Lite oroväckande att jag har 2½ månad kvar att jäsa, bebisen ska bli 15 cm längre och hinna tredubbla sin vikt. Kommer ju va sprängfärdig innan detta är över! Däremot har viktuppgången klingat av de senaste veckorna. Står sen några veckor tillbaka på +10 kg, med Estridh i samma vecka låg jag på +12 kg så det är väl ganska rimligt ändå. Vi ska i alla fall till MVC nu på morgonen så vi får väl se vad hon säger om magens tillväxt.
Tack för alla fina namnförslag förresten! Ni verkar har bra koll på vad vi gillar för namn, då största delen av förslagen är sånt vi redan funderar eller har funderat på :)
Magen ur lite olika vinklar
Mår: Fortsatt väldigt bra! Känner av lite foglossning ibland på kvällarna, men inget farligt. Har hittills sluppit bristningar också. Men Estridh fick jag ju inga på magen, men några få stimmor på låren först i v. 36. Så jag hoppas jag är lika förskonad denna gång!
Vikt: + 10 kg
Dagar kvar till förlossning: 73 st
Planera flytten...
Oj, vad mycket det är att tänka på inför flytten! Packa är ju bara en liten del av allt... Vi ska sälja en bil, välja vad vi ska ta med oss och inte, organisera så allt får plats i lastbilen, säga upp Estridhs dagisplats (visste inte att det var 2 månaders uppsägningstid på sånt), göra adressändring och mitt uppe i allt detta försöka ta det lugnt och tänka på den nya familjemedlemen som ska komma.
Vi kommer inte ta med oss allt till Gotland, eftersom vi kommer bo lite mindre än nu och dessutom ser detta lite som en "prova på"-period. Funkar det inte kommer vi helt enkelt tillbaka till fastlandet, och då vill vi inte behöva flytta hela lasset en gång till. Mindre packning betyder också mindre lastbil att hyra. Ja, det är mycket att tänka på...
Jag tänker inte heller säga upp mig från jobbet utan behåller min tjänst och är föräldraledig tillsvidare. Företaget jag jobbar åt har kontor även på Gotland, så förhoppningen är att börja där efter föräldraledigheten. Hänger såklart på att det finns lediga tjänster, men utsikterna ser goda ut! För som sagt - trivs vi inte har jag alltid min tjänst på fastlandet att komma tillbaka till. Känns bra! Det finns egentligen inget annat tillfälle som hade varit bättre för att testa något sånt här. Vi har ju ingenting att förlora!
En helg i solen
Poolen på sommaren.
Ha en gräsmatta att vara på.
Diskmaskinen.
Att ha en egen tvättmaskin inne i huset (i nya lägenheten har vi gemensam tvättstuga)
Alltid ha en parkeringsplats ledig för bilen.
Estridh sitter på altanen och målar med vattenfärger
Ankorna fick bada i vattnet också!
Sen målade hon "hennes" bebis också, och tyckte det var väldigt kul.
En nakenfis, en melon och sol. Kan det bli bättre?
Men det ska nog gå bra ändå. Jag längtar tills flytten är kvar och vi boat in oss i lägenheten, kommit till rätta med alla saker och bara väntar på att bebisen ska anlända. Det blir otroligt skönt att ha flytten klar innan bebisen kommer, ja, förutsatt att den inte kommer för tidigt alltså för då spricker min planering helt! :)
Bebistankar
Bebisen ligger stilla...
... och här petar den ut på vänster sida!
Förut var jag säker på att det var en pojke, sen började jag luta åt en flicka och nu känns det som 50/50. Jag gissar att det är så nära en rätt gissning jag kan komma, för det är ju verkligen 50/50. Vad tror ni? Vi funderar i allafall på både pojk- och flicknamn till den lilla krabaten och har den del förslag som känns riktigt bra. Men det får förbli hemliga tills den lilla gör entré :)
Har ni förslag så lämna gärna! Det måste passa ihop med Estridh, inte vara för långt, ha en äldre karaktär och ett stort plus är om namnet inte ligger högst upp på topplistan. Tänk mormor & morfar och helst deras föräldrar så landar ni rätt!
Loppisfynd till Estridh
För stora Tretorn stövlar. Men någon gång lär hon ju kunna ha dem, så 10 kr fick de vara värda.
Jenas och t-shirt, 30 kr. Som ni ser är jeansen något hon kan växa ett bra tag i :)
Hästar är hennes favoritdjur!
Ett Alfons Åberg regnställ, 30 kr.
Termobyxor från P.O.P som blir lagom i storleken till vintern, 20 kr.
Söt regnparkas, också 20 kr.
Sen tröttnade modellen på att visa kläder..
Bra va?! Nu fattas bara en röd P.O.P vinterjacka som passar termobyxorna (någon som har en i strl. 98/104 till salu så hojta!), sen har hon en full vintermundering. Regnstället är också i större storlek så det kommer hon nog kunna ha åtminstonde 2 år till :)
Sista dagen på hennes förskola
Det känns tråkigt, fast skönt! Och lite vemodigt samtidigt. Allra mest känner jag mig otillräcklig som inte kan få Estridh att förstå detta på samma sätt som jag själv. När hon vinkar hej då till alla sina kompisar och fröknar i morgon kommer hon aldrig mer komma tillbaka och träffa alla.
Jag kommer i allafall sakna denna förskola. Det har verkligen funkat jättebra och jag har gott förtroende för personalen. Det kommer ta många månder innan Estridh går på dagis igen, om det ens blir innan detta året är slut. Idag fick vi med oss en väldigt fin pärm hem där personalen dokumenterat varje termin på förskolan i text och bilder, utifrån Estridh perspektiv. Där finns bilder på henne när de är på utflykter, på alla hennes kompisar, pyssel hon gjort, teckningar hon ritat och fröknarna har skrivit om hennes utveckling och vad hon tycker om. Otroligt värdefullt att ha! Jag kommer kika tillbaka i den många gånger och tänka på vad mycket de betytt för Estridh, och vad mycket de lärt henne.
Ja, det kommer kännas tråkigt imorgon när jag hämtar henne där för sista gången. Jag som hatar avsked... Det kanske är lika bra att Estridh inte förstår vad det innebär?
