Trött, tjock och otillräcklig
Kompromissen har blivit att lägga pussel tillsammans. En stillsam lek där det enda anstängande jag behöver förmå min kropp att göra är att komma upp/ner från golvet, samtidigt som Estridh får öva geniknölarna. Och det har hon verkligen gjort också! Från att bara ha haft ett 9-bitars pussel köpte vi här om dagen några svårare, och nu lägger hon ett 52-bitars själv! Ja, hon får lite assistans från min sida men i stort sätt klarar hon det själv. Hon fick också ett golvpussel med gigantiska bitar som hon älskar.
Men man kan inte lägga pussel hela dagarna.. Som tur är så är Johan mycket ledig nu och kan sysselsätta henne. En annan sak som är bra är att Estridh fortfarande sover middag 1½ timme varje dag. Det betyder att jag också kan göra det.
Usch, jag har lite dåligt samvete över allt det här. Att det är Estridh absolut sista tid som ensambarn och att jag inte orkar ge henne all tid som jag hade hoppats. I stället är jag bara seg och otymplig.
Estridh är i fall förstående. Så förstående man kan begära av ett barn. Hon hjälper mig att bära in saker från bilen, knyta upp mina skor och själv klättra upp och ner från mat- och bilbarnstolar. Där i mellan pussar hon på magen och säger att längtar tills bebisen kommer ut. Det gör jag också!
Ni har en så otroligt fin tjej, det har jag aldrig skrivit, föressten har jag nog aldrig skrivit någonting alls.. Jätteroligt att följa din blogg.. Snart är det ju dags för alla förändringar, spännande.. Var på Gotland för första gången förra veckan, FANTASTISKT! Lycka till med allting! Kram Emma
Jag förstår dig, för jag känner likadant. Fast jag är ju inte lika långt gången som du. (V.33 nu.)
Jag önskar jag kunde njuta lite mer av den här tiden som vi bara har Tova. Hitta på mer saker tillsammans med henne och så. Och jag orkar ingenting. Upp och ner på golvet är ju jättejobbigt bara det. Ja ja, tiden går snabbt och snart är de här, bebisarna. :)
Guu vad duktig lilla Estridh är. :) Vilket coolt stort pussel.
Jag tyckte det inte var så länge sen då jag läste din blogg och du var mammaledig med Estridh. Tiden går såå fort.
Ta det lugnt och lyft inte för mycket flyttkartonger.
Kram
Frida
Estridh ser ju inte direkt olycklig ut på de bilder du lägger upp. Nu är inte jag förälder själv så jag gissar bara. Men jag tror att det är lätt att som förälder föreställa sig en massa saker som man vill göra för sitt barn. När det sen inte blir så, blir man själv besviken och tror att man har svikit sitt barn också. Estridh har säkert en jättebra tid med dig nu, även om du inte orkar så mycket.
Hon verkar så himla rar din lilla Essie! Hon kommer bli en superstorasyster tror jag.
Vilket fint golvpussel med pippi! Vart har du fått det ifrån?
Lycka till med allt nu. O ha inte dåligt samvete för att orken tryter, Estrid kan nog oxå behöva det lugnet en sävlig gravidis för med sig nu inför alla stora förändringar.
Kram!
