Estridh älskar att cykla, eller "bippla" som hon själv kallar det. När vi lämnade gården vinkade hon till kaninerna och sa "Heddå Leo, heddå Lea, heddå bebisen! Essi bippla!". Ja, hennes språk har helt klart utvecklats enormt mycket på senaste tiden.

Vi hittade iallafall en jättebra cykelväg om går enda in till stan faktiskt! Vi cyklade på den till ICA Maxi och det tog 25 minuter, men 5 minuter till och vi var i lekparken nära lägenheten där vi bodde tidigare. Det är nog den finaste lekparken jag vet, tror jag. Den är bara något år gammal och väldigt fräsch med massor av olika gungor, klätterställningar och sandlådor. Jag tog en massa fina bilder från idag, så ni får mycket att titta på! Jag måste bara säga att jag älskar våran nya kamera. Den är kanon. Fotoglädjen är pånyttfödd!


Säga vad man vill om hur natten var, men i dag har Estridh varit fullkomligt underbar. Det är hon i och för sig alla dagar, men ju idag alldeles speciellt mycket. Den finaste lilla tjejen man kan tänka sig. Hon är min bästis, min finaste pärla. Hon har verkligen en fin personlighet - hon bryr sig om, tröstar, pussas och kramas, älskar att lära sig nya saker och att hitta på bus. Hon hjälper till och tycker om att få små uppgifter som att lägga varor i kundvagnen, bära väskan eller räkna upp mått med vällingpulver i sin flaska.

Man hör väldigt mycket om hur jobbigt det är att ha barn. Hur mycket tid det tar, att man aldrig kan tänka på sig själv och att man aldrig får sova. Visst, natten till i dag var bevisligen ett exempel på detta. Men alldeles för sällan pratas det om hur fantastiskt roligt det är att ha barn! Att alltid ha en lite kompis med sig, att prata med, busa med, och ha en så nära relation till som inte går att jämföra med någonting.