Da'n för doppareda'n

Som hos ett litet barn pirrar det i min mage inför i morgon! Sillen är inlagd, klapparna ligger och myser under granen och om ungefär en timme är det Julafton! Vi ska börja dagen med risgrynsgröt och tända ljus följt av en morgonpromenad tillsammans ute i den gnistrande snön. Jag tror aldrig denna "kvällen innan"-känsla kommer försvinna, hur gammal man än blir :)

En annan sak som är värd att se fram emot är Juldagen - dagen då jag och Johan firar 3 underbara år tillsammans! 3 år som förändrat mitt liv helt. Tänk om jag aldrig hade sprungit ihop med dig den där kalla decemberkvällen? Undra hur livet sätt ut då... Säga vad man vill, men mycket har vi gått igenom tillsammans, du och jag Johan. Och de bästa av allt är att kärleken bara blir starkare för varje dag som går! ♥





G O D  J U L
alla fina bloggläsare!♥


Medeltidsinspirerat pepparkakshus

Eller ja, jag vet inte hur mycket medeltid det blev... Men tanken var att det skulle bli ett pepparkakshus i from av en medeltida kyrka! Mallen gjorde jag själv efter eget huvud. Pepparkaka är ett ganska oförutsägbart material att jobba med, så det är helt klart lättare att köpa byggdelarna färdiga. Men inte lika kul! Jag mätte fram och tillbaka och tyckte jag varit så noggrann, men väl i ugnen bullar degen till sig och gör inte alls som man tänkt. Så tillslut fick det bli två hus, och jag tror att det sista är lite snyggare. Men som tur är så är väl just det charmen med pepparkakahus, att de inte är så perfekta? 

När det gäller dekorationen vet jag inte riktigt hur jag vill ha det. Vad tycker ni? Jag vill ha det stilrent men ändå med en medeltida känsla. Inget färgglatt godis, inget krimskrams. 

Kanske har ni några snygga hus att inspirera mig med? :)


Bor man i det här huset får man god utsikt och hela 20 fönster, det skulle jag vilja ha!


Byggdelar som väntar på att få klistras ihop.


För att vara säker på att få ett snyggt hus byggde jag två när jag ändå höll på...


Nu är de klara, mina Twin Towers. Blir nog fint med ljus i som lyser upp fönsterna.
Nu fattas bara pricken över i:et - dekorationen!


Vinterlandskap

Se så mycket snö vi fått! Våran gård har förvandlats till ett underbart vinterlandskap, och där har vi lekt hela förmiddagen. Estridh har åkt pulka och promenerat med kaninen Thilde, Johan har byggt snölyktor och själv har jag skottat snö.

Med fem minus i luften och flingor som singlar ner från himlen är det svårt att inte älska vintern!


Här är vårat hus


Namnstenen plockade vi på Sandön i somrars, och nu ligger den på vår fastubro.


Estridh går med Thilde i sele.



Hjärtegryn!


Första gången Thilde fick hoppa ute i snön.



När hon är ute får man titta vart man sätter fötterna... Hon är ju som gjord för att gömma sig i snön :)


Mamma ♥ Estridh


Julstök

Julen närmar sig med stormsteg! Lyckligt lottade som vi är, har hela familjen tre veckors semester tillsammans över jul och nyår. Det är underbart!

En vecka har redan gått och vi har pysslat massor. Pyssel är ju lite av min hobby som ni kanske vet, och vilken högtid är då inte mysigare än julen?! Att dessutom få vara hemma tillsammans och bara göra det som faller in är ultimat. Johan har huggit gran, gjort senap och fixat skinkan. Jag har bakat lussekatter, pepparkakshus, julgodis, lagt in sill och pressgurka samt tillverkat en alldeles egen ljuskrona som ni ser här nedan!


På en grund av kvistar har jag byggt på kransen med gransris. Två sidenband som korsar varandra blev hållare och ljusen är fästa med ståltråd och folié. I stort sätt sånt som finns hemma - snyggt, enkelt och personligt!


Det finns säkert mer brandsäkra ljushållare för detta endamål att köpa i hobbybutiker, men jag var lat och gjorde egna.



Julklapparna går också dem i pysslandets tecken och består av hantverk och hembakt. Resten får bli överraskningar! Ja, julen är minst sagt en mysig högtid. Jag älskar den! Just nu går jag bara hemma och julstökar, myser och äter pepparkaksdeg. Ute var det 20 minus idag och ett tjockt snötäcke har bäddat in vårat hus.

Detta är egentligen första året som Estridh ser snö på riktigt, förra året var hon ju så liten.. Det första som kom ur hennes mun när vi tittade ut genom fönstret var "Oj oj oj mamma, titta! SNÖ! Mums mums!". Sen dröje det inte länga fören hon gjorde slag i saken och åt snön som fastnat under mina skor i hallen...

Nu ska jag se om Johans julskinka får godkänt, göra några fina mackor och sen mysa ner mig i soffan. Puss & kram!

1 månad

I dag är det 1 månad sedan jag gjorde aborten.  Samtidigt som jag minns det som om det vore i går, känns det som en evighet sen jag var gravid och hade den lilla pojken hos mig. Konstigt hur fort hjärnan ställer om sig och livet går vidare. Överlevnadsstrategi kanske? Tiden läker väl alla sår, som man säger...

För jag är inte speciellt ledsen längre. Jag minns knappt de veckor då jag faktiskt var gravid. I stället lever en känsla av besvikelse kvar, precis lika stark som dagen vi fick beskedet. "Jävla skit att det skulle behöva bli så här!". Men jag har inga samvetskval, jag ångrar ingenting. Framför allt är jag inte bitter. Hade trott att gravida kvinnor skulle sticka i ögonen på mig efter det här, men det känns precis tvärtom! När jag ser gravidmagar och små barnvagnar på stan blir jag otroligt lycklig, att de blivande mammorna slipper gå igenom det jag gjort, att det föds friska små barn och att det i de flesta fall faktiskt går riktigt bra. Det ger mig hopp!

Att skriva, prata och berätta om allt som hänt tror jag har hjälpt mig en bra bit på vägen. För varje person jag berättar för, för varje känsla som jag skriver ner så lättar det jag bär på litegran i taget. Med tiden får man distans till det som hänt och jag känner idag mest en stor tacksamhet. Tacksamhet över att vi faktiskt fick möjligheten att fatta ett beslut, avsluta allting och få chansen att börja om på nytt!  

Sist med inte minst vill jag skriva några rader om vår läkare. Hon gav oss sånt stort stöd i den här situationen, någonting som hjälpt mig väldigt mycket. Hon förklarade allting som hände sakligt men ändå med en stor portion medlidande och omtanke, det var hon som gjorde den grundliga ultraljudsundersökningen och var med oss när pojkens hjärta skulle undersökas. Hon ringde till mig dagarna efter beskedet och frågade hur jag mådde, hon var med mig när jag fick mina abortpiller, erbjöd kurator och hon kom upp till oss på sjukhuset dagen då jag skulle gå igenom aborten.

Hon gav mig styrka och trygghet att våga gå igenom detta, och våga gå vidare. Tack Eva! Jag önskar att det fanns fler som du. 

Det här kommer jag alltid få bära med mig i ryggsäcken, men den blir lättare och lättare för varje vecka som går. Jag tänkte fokusera framåt nu, snart är det ett nytt år med nya bravader och erövringar. Hoppas det bär något gott med sig!

Essie X 4

Det har hänt ganska mycket med Estridhs utveckling sen i såg henne senast här i bloggen. Hon är en stor tjej nu! Hennes favoritbokstav är R, och hon betonar den verkligen. "Mamma, va görrrr u?" eller såklart "Essrrrid". På dagis är de imopnerade eftersom detta brukar vara den svårast bokstaven att få till för de små. Hon pratar långa meningar, berättar vad hon gjort på dagis, klär på sig själv och sjunger sånger. Dessutom kan hon räkna till tio och är otroligt mysig och älskar att pussas och kramas! ♥ 

Synd att jag inte lärt mig hur man filmar med våran nya kamera, annars borde jag nästa ha lagt upp en film på detta... Ni får nöja er med dessa bilder så länge!


Estridh visar hur man ser ut när man är ledsen...


... och självklart när man är riktigt glad!

Ja, vad säger man? Du är en underbar liten unge, och Stoltmamma_88 är så glad att hon har dig! Det finns ingen man känner sån gränslös kärlek till som sitt barn, och samtidigt ingen som kan ge så mycket kärlek tillbaka. ♥

Örebro

Det var länge sen jag skrev nu! Har ju inte ens skrivit om våran helg i Örebro!

Någon gång ibland borde alla människor unna sig en romantisk helg tillsammans med sin käreste. Jag känner mig nykär igen! Om man nu kan bli ännu mer kär än vad jag var innan. Äsch, ni förstår vad jag menar... Vi åt på fin resturang, gick på bio, drack glögg på Slottets julmarknad och bara strosade omkring på Örebros gator. Vi hade massor av tid för varandra, nästan för mycket, ibland undrar man vad man gjorde hela dagarna innan man hade barn...

Örebro är för övrigt en väldigt trevlig stad. Skulle lätt kunna bo där!


Örebroslott, ganska effektfullt med dimman!


I ♥ U