Tiden går verkligen fort
I går eftermiddag var vi över till min pappa på middag. Estridh var glad att träffa morfar och kramade honom hårt kring halsen när vi skulle åka hem. Innan vi begav oss mot hem på riktigt svängde vi förbi Johans barndomskompis och bästa vän som blev pappa för 1 månad sedan. En pytteliten Ines blev det! Så himla söt och liten! Jag kan inte i min vildaste fantasi minnas att Estridh varit så liten. Legat sådär som ett litet knytte och sprakat. Nej, det är märkligt vad tiden går fort. Lite avundsjuk är man såklart också... Tänk att få uppleva den där allra första tiden en gång till! När man var som i en egen liten dimma och svävade på rosa moln, hela världen kretsade kring den här nya lilla människan. Jag sa det till Johan på vägen hem att det kändes lite som att "Tänk sen när det blir våran tur, vad mysigt!", men det har ju redan varit våran tur en gång?! Jag tror man aldrig kan få nog av det - att ha en nyfödd liten bebbe att lära känna. En ny människa, ett nytt litet liv som man väntat på i 9 månader... Som äntligen är ute! Det är fantastiskt egentligen. Men det är synd hur fort man glömmer...
För tiden går verkligen fort. Jag minns alla som sa "Oj oj oj, ta vara på den här tiden nu! Den kommer aldrig tillbaka!", när hon var nyfödd, och vi svarade "Jaa, självklart! Det här kommer man aldrig glömma". Nej, självklart glömmer man det inte, men det är väldigt svårt att förställa sig att Estridh varit så liten. Någonsin! Man lever så mycket i nuet när man har barn, och är med i deras utvecklingsfaser till 100%. Ines mamma frågade mig igår hur gammal Estridh var när jag slutade amma och hur jag gjorde. Herregud! Det är ju knappt ½ år sen men jag minns knappt!? Eller jo, jag minns att det gick snabbt att sluta, men inte alla detaljer. Det är först när man läser vad man skrivit här tex, som man verkligen kommer ihåg hur det var. För tiden går undan. För ett år sen var Estridh så där liten och pyttig som Ines - i dag ser hon ut såhär:
Så till alla er gravida och nyblivna föräldrar men små nyföddingar där ute - ta tillvara på tiden! Det dröjer inte länge för en det där oskyldiga, rosa lilla paketet som bara sover, äter och bajsar står och petar i näsan med ett flin på läpparna :P Så skriv ner alla små detaljer ni kan komma på, vad barnet gör, vad ni tänker och känner. Och ta massor av foton! I efterhand är det så underbart att ha sånna minnen att kika tillbaka på. Jag ångrar att jag inte har mer nerskrivet från hur jag kände mig under graviditeten och alla tankar man hade då... Men men, man får väl fler chanser förhoppningsvis :P
För tiden går verkligen fort. Jag minns alla som sa "Oj oj oj, ta vara på den här tiden nu! Den kommer aldrig tillbaka!", när hon var nyfödd, och vi svarade "Jaa, självklart! Det här kommer man aldrig glömma". Nej, självklart glömmer man det inte, men det är väldigt svårt att förställa sig att Estridh varit så liten. Någonsin! Man lever så mycket i nuet när man har barn, och är med i deras utvecklingsfaser till 100%. Ines mamma frågade mig igår hur gammal Estridh var när jag slutade amma och hur jag gjorde. Herregud! Det är ju knappt ½ år sen men jag minns knappt!? Eller jo, jag minns att det gick snabbt att sluta, men inte alla detaljer. Det är först när man läser vad man skrivit här tex, som man verkligen kommer ihåg hur det var. För tiden går undan. För ett år sen var Estridh så där liten och pyttig som Ines - i dag ser hon ut såhär:
... har lärt sig att stick upp fingret så långt upp i näsan som möjligt när man frågar vart näsan sitter. Skituge!
Efteråt måste man ju klappa händena och visa vad duktig man varit :P
Efteråt måste man ju klappa händena och visa vad duktig man varit :P
Så till alla er gravida och nyblivna föräldrar men små nyföddingar där ute - ta tillvara på tiden! Det dröjer inte länge för en det där oskyldiga, rosa lilla paketet som bara sover, äter och bajsar står och petar i näsan med ett flin på läpparna :P Så skriv ner alla små detaljer ni kan komma på, vad barnet gör, vad ni tänker och känner. Och ta massor av foton! I efterhand är det så underbart att ha sånna minnen att kika tillbaka på. Jag ångrar att jag inte har mer nerskrivet från hur jag kände mig under graviditeten och alla tankar man hade då... Men men, man får väl fler chanser förhoppningsvis :P
