Att skapa trygga barn som sover själv
I början när Estridh var liten sov hon i våran säng av praktiskt själ då hon ammade var och varannan timme. Men vart efter hon blev större och inte behövde mat lika ofta på nätterna, så gick detta över i något snuttande som höll på att ha död på mig, kändes det som. Hon skulle ha bröstet hela tiden och vaknade 100 gånger per natt bara för att ha "mat". Tillslut ledsnade jag och tyckte det var dags för henne att sova själv. Det har jag alltid tyckt, barn ska lära sig att sova i sina egna sängar. Skulle tro att vi började med det när hon var runt... 6 månader kanske? Det var det som ledde till att jag slutade amma henne helt vid 7½månaders ålder. När nattamningen försvann gjorde mjölken det också, och Estridh tröttnade. När vi därefter introducerade välling för henne blev hon som tokig! Nu kunde hon hålla sig mätt hela natten.
Det vi har gjort från att ha en bebis som legat och tuttat hela nätterna (Estridh vägrade ta napp, vilket jag är glad för idag!) till en som somnar själv efter max 5 minuter och sover hela natten är följande: Vi bestämde oss för hur vi ville ha det. Att vara säkra på vad man vill, och vad man vill uppnå är väldigt viktigt. Var tydlig mot barnet! Är ni lugna och trygga och vet vad ni vill, så blir barnet likadant. Det är min fulla övertygelse att man skapar tryggare barn genom att lära dem att somna och somna om själva. Istället för att ett barn som vaknar och gråter och måste komma upp till mamma och pappa för att känna sig trygg. Mitt mål har varit att få Estridh att känna den tryggheten i sig själv, och därför kunna sova ensam. Det måste vara en enorm trygghet för ett barn att kunna ligga själv i sin säng, och somna i lugn och ro och veta att mamma och pappa finns där ändå, mot att alltid ha ett behov av sina föräldrar för att kunna sova. På det viset ger man barnet en större trygghet i längden, än den man ger om man tröstar barnet till sömns för stunden. Helt enkelt ett viktigt steg i att göra barnet till en trygg och självständig individ!
Hon dricker helt enkelt sin välling tills hon somnar, och har den som tröst om hon skulle bli ledsen. Hon har helt enkelt något annat mysigt att göra istället för att oroa sig om vart vi är eller att vi går ut. Hon vet att vi finns där ändå. Hon hör oss utanför. Skulle hon vakna efter någon timme och vara ledsen, väntar vi innan vi går in. Som jag sa, så hör man vad det är för gråt. Allt gråt är inte för att barnet är förtvivlat eller känner sig övergivet. Barnet har bara det uttrycksättet för massor av känslor. De kan vara arga, förbannade, törstiga, ängsliga, vilja ha sällskap, drömt en mardröm, vara rädda eller vara förvirrade när de vaknar upp. Det behöver alltså inte gälla livet bara ett barn gråter, ge barnet istället en chans att hantera sina känslor och lösa problemet själv. Är barnet hysteriskt ledset så får man ju självklart gå in, ibland kan det ju var blöjbyte eller påfyllning i vattenflaskan eller andra mänskliga behov. Men vi vet ju att hon inte är hungrig eftersom hon somnat med sin välling. Men allt annat brukar Estridh fixa själv faktiskt... Hon gråter eller gnäller 1 minut kanske, bökar omkring lite i sängen och hittar sin vattenflaska eller det som är kvar i vällingflskan. Har man napp kanske det är barnets tröst. Hon snuttar på den en stund och somnar om.
Jag är helt övertygad om att hon känner sig tryggare med att kunna sova och somna om själv, än att behöva vaggas eller ständigt behöva våran närvaro för att kunna sova. Barn blir tryggare och får en bättre självkänsla av att vara självständiga och kunna klara saker själva. Så även med sömnen! Att somna på kvällen med hjälp av mamma eller pappa, gör ju att barnet också behöver den hjälpen varje gång de vaknar på natten. Jag vet inte om Estridh sover hela natten hon också, men om hon vaknar så kan hon iallafall somna om själv eftersom hon gjorde det på kvällen. Hon behöver inte känna sig rädd över det faktum att hon är ensam i sängen, utan vet att det bar är att slappna av och somna om.
Jag vet ganska lite om 5-minutersmetoden, men jag är absolut positiv mot idén. Sen kan jag tycka att det dumt att sätta en tid, 5 minuter, mellan gångerna man går in för det beror så mycket på barnet. Däremot kan det vara en hjälp för föräldrarna att stå ut om man tycker det är jobbigt med ett barn som bara skriker och skriker.. Men nja, lyssna på barnet, skulle jag säga. Känn efter vad som passar er och erat barn! Gråter barnet hysteriskt en stund efter att du gått ut så tveka inte tt gå in, då behöver barnet det. Men ha en grundinställning till hur ni vill ha det, och vad som ska gälla för läggningen. Och tumma in på rutinerna! Barn är inte dumma och lär sig på en gång om man kan tjata sig till att få komma upp i mamma och pappa säng. Var bestämda! Och kärleksfulla! Man gör ju trots allt det här för att hjälpa barnet i utvecklingen till att bli en självständig individ, även om man som mamma självklart kan tycka det är fantastiskt mysigt att ligga och lukta på sn lilla unga hela natten :P
Puss puss & sov så gott i natt!
Jag vet inte om det är en bedrift att ha en unge som sover själv.
Jag skulle aldrig lägga mitt barn och säga "godnatt" och stänga dörren om det.
Man kan även skapa trygga barn genom att vara nära sitt barn.
Förstår INTE hetsen med att föräldrar har så jäkla bråttom med att slänga ungarna i egna sängar och vara mäkta stolta.
Barn som är så små har ett enormt behov at närhet,trygghet,den känner de i föräldrarna,finns inget fel i att ge det behovet när de är i den åldern. Det är så jag tycker. Alla måste göra vad som känns bäst,men att ha en 1åring som sover halva natten i mammas/pappas säng är väl ingen besvikelse i uppfostran?!
Det blir nog folk av vårt barn med,som sover blnadat i sin och vår säng. Och kan med all säkerhet säga att han är lika trygg i sig själv som din dotter.
ha en bra dag!
Måste säga att jag tycker ni verkar vara så duktiga, omtänksamma, omsorgsfulla, kärleksfulla och fina föräldrar till lilla Estridh.
Det jag läst nu om er nattning låter jättebra tycker jag, ni vet ju vad som passar er och Estridh verkar vara ett så harmoniskt och självsäkert barn =)
Vet att mina föräldrar har berättat att deras nattning av mig som liten gick till ungefär så, och jag har verkligen sovit gott i min egna säng så länge jag kan minnas =)
tack för en superbra blogg och grattis till nya jobbet btw!
vår dotter sover också själv och har gjort det sedan hon var 6 månader. jag håller med dig när du nämner allt om trygghet och att det är viktigt att barnen skall kunna somna själv utan att man själv skall sitta bredvid eller behöva vagga dem till sömns.
däremot så kan vår dotter INTE dricka välling själv. hur mycket vi än tränar så förstår hon inte att man måste hålla upp flaskan för att få ut något. vi får istället sitta bredvid spjälsängen, ge henne välling för att sedan gå ut ur rummet och stänga dörren.
otroligt skönt, tycker jag. för på så sätt så kan man få lite mer egen tid.
Det låter ju jätte bra det ni har gjort.
Än så länge så ammar jag Moa när hon ska sova och sen så lyfter jag ner henne i sängen. Hon vaknar alltid till då men brukar somna om direkt då jag stryker henne på ryggen.
Sen den dagen jag slutar att amma så ska jag helt klart gå enligt eran metod, den låter verkligen bra :)
Tänkte det här med att hon har vattenflaskan i sängen, blöter hon inte ner sängen mkt då?>
Vad gullig du e som la märke till det, har precis hälsat det till henne å hon blev jätteglad:)
kramar
Vi har kört på samma som ni :) vi körde light 5 min metod när hon var 7-8 månader och efter det har hon alltid varit trygg i sin säng, man märker om 5 min metoden funkar på barnet. Om det absolut inte går tycker inte jag man ska pusha på det.. vi har också en trygg liten tjej som somnar i sin säng varje natt att hon sen kommer över itll oss på natten är en annan historia. Känns bra att hon somnar tryggt i sin säng iaf :) hihi BRA INLÄGG och mycket bra åsikter! Kram
Jättebra metod Pauline!
Håller med om att det är viktigt att barnet känner sig tryggt nog i sig själv för att få ro att somna på egen hand.
Sebban har varit ganska bra på det också faktiskt, men under utvecklingsfaserna så har han varit lite ängsligare och vaknat på nätterna. Va det samma med Estridh?
Sebban började gå för 2v sedan typ och idag så kunde han ställa sig upp utan stöd. :) Det går så ruskigt snabbt! :)
Nej den är från JC, kanske finns likadana på gina :)
Jaa, ryggen är så snygg!
Jag som trodde att jag har gröna ögon åtminstone blågröna;) Håller med om att de ser blå ut på bilderna, Ebbas e iallafall blåa.
Visst har jag grattat dig till jobbet Pauline!? Det är ju fantastiskt:)
Hör av dig ifall du vill ses nån dag snart..kramar
Vill bara tillägga om 5minuters metoden - som jag anser är ren barnmisshandel. Frågan är vad man vill uppnå - ett barn som inte lyssnas på, lär sig att hur mycket det än skriker, så kommer inte föräldrarna.
Jag tror inte att ett barn man utövar 5minuters metoden på känner sig trygg i sin säng. Jag tror att barnet ger upp och slutar skrika, den har ju lärt sig att det spelar ingen roll hur mycket han/hon än skriker, för föräldrarna kommer inte iaf.
Barn är inte dumma, dom anpassar sig, kanske får dom uppmärksamhet och kärlek om dom tystnar?
Har inget speciellt att säga om er egen metod, fint att det känns bra för er och Estridh ser ju väldigt välmående och trygg ut. Vi har tvärtemot er trott på samsovning och det är först nu när Selma är 14 månader som hon har börjat sova halva nätterna i sin säng. Men 5min metoden!!! Snälla läs på om den, du skrev själv att du inte hade så bra koll :)
Att utöva den är INTE att lyssna på sitt barn, den gynnar ENBART föräldrarna.
ps. är inte den ida som skrivit en massa arga saker nyligen!
Ida:
Som sagt är jag inte tillräckligt påläst för att kunna svara ang. 5 minutersmetoden. Men vad jag har förstått så är det lämna barnet - gå ut - låt barnet vara - om barnet gråter efter 5 minter - gå in. Det jag menade med mitt inlägg, vad att jag är positiv mot idén = att lämna barnet i sin säng, utan att vagga eller vyssja till sömns jämnt, och ge barnet en chans att kunna sova och somna själv. Det jag INTE tycker om med metoden, är att man ska låta barnet ligga i sängen och gråta dessa 5 minuter ut, utan att lyssna på barnet. Men det skriver jag också i inlägget, det som är absolut viktigaste är att lyssna på barnet hur det mår, vad det vill.
Att det skulle vara barnmisshandel håller jag inte med om, men som sagt har jag inte läst allt jg kommit över inom ämnet. Dock det som finns här, så jag ändå en hyffsad bild över hur metoden går till -> http://www.eckerberg.se.
Det som går fel med 5 minutersmetoden är att föräldrar ställer kl. 5 min, och låter barnet skrika halsen av sig i dess minuter. Självklart ska man lyssna på barnet! VAD är det för gråt? Gråter barnet hysteriskt kanske det inte är redo att lämnas, då får man ju lyssna på det. Men men. Det är ingen 5 minuters metod vi överhuvudtaget använt, utan en lämna barnet - ge henne välling i sängen - gå ut - gå in igen om hon gråter alldeles fasligt mycket - annars somnar hon alltid om-metod.
man får inte glömma att det finns gråt och så finns det gråt. man känner sitt barn bäst och man hör vilket om barnet är ledset eller bara trött.
Vad bra att ni hittat en metod som funkar så bra. Vi gör något liknande. Vi ger Sixten välling i vår famn, borstar tänderna på honom när han fortf. ligger i famnen och sedan pussar vi och säger god natt och lägger ner honom i hans säng, sedan sitter vi några meter från hans säng, så han kan se oss, tills han somnar, det tar max fem minuter. Min fråga är hur ni löser det med tandborstningen på kvällen när hon somnar med vällinflaskan i munnen?
Kramar
hej!
du har en jättebra blogg.
Neo har faktiskt alltid sovit hela nätter och somnat själv utan problem runt 22 visseligen lite sent kanske. jag lägger ner honom i spjällsängen säger god natt och går därifrån. han brukar somna på5-10 min utan napp och välling eftersom han inte kan äta själv. sen de där med att du skriver att man får höra vilket slags skrik de är håller ajg helt och hållet med om ligger han och bara smågnäller eller om de är panikskrik. Neo sover hela natten kan vakna till nån gång men så länge han är nöjd och inte ledsen så går jag inte upp utan han somnar om. De har blivit att neo alltid sover i sin egen säng. från början berode de på att neo hade syrgastuber slangar och apparater att de va nästan omöjligt att kunna sova i vår säng. Så de är säkert för att han alltid har varit van de. han sover i vårat sovrum än eftersom vi bor i en 2:a men i morgon flyttar vi till hus till en början kommer han sova ivårt rum ny miljö och allt men sen ska vi försöka få honom att sova i sitt eget rum men de tror jag kommer gå jättebra...
Ida här skrev precis vad jag tänkte på.
Och hennes inlägg kanske är värt att tänka på....
Whats up egentligen? Det är ju inte ens någon 5 minutersmotod vi kört...? Jag tror på idén att lämna barnet i sin egna säng och gå in om det gråter helt hysterskt (som alla verkar hålla med om, det är skillnad på gråt och gråt...). Men jag anser inte att man ska vänta 5 minuter mellan gångerna man går in, det beror helt på hur ledset barnet är. Och det är väl det som är poängen i just 5 minutersmetoden. Men det är ju en helt annan diskussion.
Att vissa sen tycker det är bäst att ha barnet sova i deras säng, är en annan sak. Alla gör vad som känns bäst för dem. DET funkde inte för oss, däför fick vi hittat ett annat sätt för att få henne att sova själv.
Om du läser det jag har skrivit en gång till så har jag inte kritiserat erat sätt att natta Estridh. Av den enkla anledningen att jag inte anser mig ha rätt att lägga mig i och leka någon moralmamma som vet bäst.
Jag kritiserar 5 minuters metoden eftersom den är grym och enbart gynnar föräldrarna. Att gråta är ett barns sätt att kommunicera och genom att ignorera det gör man inte barnet självständigt, utan man kränker det.
En relation bör vårdas och inte tar jag till särskilda metoder när min man är jobbig. Låter honom skrika till sömns...
Men det beror ju helt klart vad man tror på, jag tror ju på ett naturligt föräldraskap.
http://www.abctidning.se/x9810a.html
Skillnaden i relationen till sin man och sitt barn är att man uppfostrar barnet. En ganska viktig skillnad...
