Som ni vet var vi i Lummelundagrottan för någon dag sen. Det var häftigt faktiskt. Ganska coolt att det var tre killar på 14 år som hittade den, som letade sig längre och längre in i grottan och tryckte sig igenom smala prång som var 22 cm höga. Det var kolsvart i grottan och de enda ljuset de hade där nere var stearinljus. Vågade killar! Jag tror inte jag hade vågat åla, krypa, klättra och trycka mig in över 150 meter in i en okänd grotta.

Estridh däremot var hopplös! Efter att ha sovit middag på vägen dit var hon superpigg när vi kom ner i grottan. Sen har hon kommit på att om man tjoar och har sig i trapphus tex. så ekar det och låter väldigt högt. Detta körde hon med under hela besöket nere i grottan. Hon pratade, tjoade, gurglade och slog med handen över munnen som en indian så att vi inte hörde ett ljud av vad guiden sa. Jag tror knappt hon hörde vad hon själv sa, haha... Helt galen var hon. Fast glad, så man kan ju inte bli arg på henne heller. Men men, när vi kom ut fårn grottan var det inge kul att låta längre så då var hon helt tyst igen. Typiskt!