Japp. I dag blir hon 10 månader, min lilla gris. Hon börjar onekligen närma sig 1 årsdagen med stormsteg. Jag kan inte förstå att tiden har gått så fort.. Jag kommer tills på Söndag få fota med min mobilkamera, Johan snodde med sig digitalisen upp till Sundsvall. Därav kvalitén på bilderna.


Nu öser regnet ner utanför fönstret och Estridh sitter på vardagsrumsmattan och äter vindruvor. Vi köpte dem när vi var till affären nyss. Tänkte att vi kunde festa på det i kväll, hon och jag. Hon älskar dem, de är söta och saftiga så det bara rinner om munnen på henne. Så tror jag hon tycker de är fina att titta på också. Hon har dem i handen och liksom beundrar med med ett leende på läpparna innan de åker in i munnen.

Jag tycker hur som helst att ensamstående-livet rullar på fint hittills. Bara vetskapen om att Johan inte kommer komma med på massor av dagarna gör att det känns på ett annat vis. Mycket svårare på något sätt. Visst har han varit borta en hela dag förut, men bara att jag vet att han inte kommer komma hem. Gud vad dramatisk jag låter, visst kommer han komma hem. Men om massor av dagar!

Jaja, jag ska nog ta till vara på de här dagarna och njuta av ensamheten. Det är kanske bara nu när det är sånt här väder och jag inte har någon att laga mat tillsammans med som det känns tungt. Men jag ser fram emot i morgon! Jag har bjudit över Katia & Alicia och Lisa & Svante på middag här på eftermiddagen. Som det ser ut nu blir det vegetarisk lasagne med körsbärstomater och krispsallad, men jag har inte bestämt ännu. Men det ska bli kul, jag lääääängtar!